Ekonomisk frihet -igen

Det var några år sedan jag slutade blogga på Nordnetbloggen.se . Jag tyckte att jag upprepade mig själv och att inläggen blev ganska tråkiga efter ett tag. Min filosofi var att göra investeringar till en repetitiv handling varje månad, lite som att borsta tänderna varje morgon. Min investeringsfilosofi har inte heller ändrats särskilt mycket över åren, även om jag fortfarande gör en hel del misstag, oftast när jag får för mig att lyssna på andra.

I januari passerade portföljen en miljon vilket var en milstolpe. Jag hade bestämt mig för att köpa en dyrare klocka (Omega Speedmaster) för att påminnas av att jag lyckades med något som för några år sedan verkade ganska ouppnåeligt. Väl där blev jag för snål och undrade om jag skaffade klockan som en statuspryl, och tur var väl det för som de flesta investerare fått erfara har Corona knappast inverkat positivt på min portfölj. Jag däremot glädjande konstatera att den nu är på samma nivå som samma tid för ett år sedan. Jag fortsätter att lägga in ca. 33% av min nettoinkomst på börsen och samtliga extra inkomster har samma fördelning.

Corona har förövrigt fått mig att börja tänka mer och mer på min tid igen. Jag hade nog behövt 5 miljoner för att kunna klara löpande utgifter men vill jag kunna resa kommer jag antingen behöva skaffa ett deltidsjobb eller en annan passiv inkomst. I min nuvarande investeringstakt med bibehållen lön skulle det målet vara 12 år bort. Lägg till ett år för att skapa en buffert på 2 år på ett vanligt sparkonto (utifall flera Corona-kriser) så skulle jag vara 51 år när jag slutade jobba. Eller sluta jobba kanske är fel ord. Jag skulle säkert gå på massor av kurser, driva eget, skriva och allt annat som förgyller mitt liv idag men som jag förpassar till min fritid. Jag vill ha en mening i livet. Göra skillnad. Jag skulle försöka byta kalla vintermånader i Sverige mot en sol som åtminstone tar sig högre än till trädtopparna. Kanske skulle jag engagera mig mer ideellt.

Min man har inte samma ambitioner att lägga av med sitt arbete, så det är också en aspekt som talar för att jag kommer att fortsätta jobba även efter.

Jag trivs med att sitta hemma på dagarna i någon sorts halv-karantän. Jag har blivit allt mer hemmakär med åren även om jag älskar att äta lunch med inspirerande människor. Jag är nog inte gjord för 9-5 jobb och jag är så glad att jag tog steget att nå ett annat typ av liv -även om det känns långt borta ibland.