Don’t compromise yourself -eller året som gick

Långt uppehåll med bloggen, jag vet. Jag vill dock tro att de som läser detta antingen är som gamla kära vänner -även om vi inte hörs på ett tag så vet vi vart vi har varandra. Eller så är ni som ytliga bekanta som man ramlar på och byter några meningar med.  Själv tycker jag att fler människor borde hylla de ytliga bekantskaperna, för visst finns det en charm i att inspireras av någon bara på ytan ibland eller hämta energi över ett flyktigt möte? Det är dock ett helt annat inlägg.

Sparande och investeringar under året

Jag bloggade ju som flera av er vet för Nordnet under några år, men jag kände efter ett tag att jag hade svårt att förnya mig. Hitta mer material. Jag vet inte hur många inlägg man kan skriva om att spara pengar, men jag är ganska säker på att jag fyllt min egen mentala kvot på Nordnets plattform åtminstone. Däremot investerar jag fortfarande med samma kraft som innan. Jag har en regel för mig själv som i dagsläget innebär att jag lägger undan 33% av min totala nettoinkomst varje månad. Det innebär att alla mina löneförhöjningar, eventuella bonusar eller skatteutbetalningar i tillägg till min lön varje månad tar mig lite närmare ekonomisk frihet.  Vi skulle kunna investera mer, men jag vill inte späka mig själv. Vill leva både nu och sedan. Samla minnen som andra samlar fotbollskort eller porslinsgrisar. Det innebär inte att jag ligger på latsidan: idag investerar jag 5 gånger så mycket varje månad som jag gjorde 2009/2010 när jag började. Jag vill berätta det, för när man är i början av en resa är det svårt att se de möjligheter som finns i framtiden. Däremot kan jag säga att jag aldrig varit där jag är idag om jag inte börjat med ett par 1000-lappar 2010. Idag är mina investeringar som vilken räkning som helst som dras samma dag som lönen kommer in på kontot.

Jag får många gånger frågan när jag ska börja använda mina pengar. Jag har inget bra svar på det, men det innebär inte att de redan har hjälpt mig -framförallt under det senaste året:

Fuck-off-money

Att bo i Sverige är generellt tryggt jämfört med många andra länder i världen. Det finns A-kassa, socialbidrag, bostadsbidrag och barnbidrag för att nämna några av alla de skyddsnät som står till vårt förfogande när livet hamnar på glid. Men att stå utan arbete, att kanske halvera sin inkomst från en dag till en annan kan trots det få även de mest stabila människorna att drabbas av panikångest och en känsla av undergång, trots att vi rent intellektuellt kan förstå att vi inte kommer stå utan sysselsättning för evigt eller att det där företaget vi vill starta sannolikt kan gå med vinst om ett par år.

Jag vet att mina investeringar i sig själva kan betala alla mina löpande utgifter under minst 6 år. Det är en enorm trygghet för mig att kunna säga nej till saker jag inte tycker är okej. Att våga hoppa även fast jag inte ser exakt hur djupt vattnet är där jag landar. Att jag kan ta risker och byta arbetsplats till en som potentiellt kan ge mig högre lön om jag vill.

”Jag vet vad jag har men inte vad jag får” är nog en känsla de allra flesta människor haft i något sammanhang, oavsett om det handlar om relationer, arbete eller något så enkelt som vilken semesterort man ska välja. Mina pengar ger mig makten att säga ”Fuck off” när jag upplever orättvisor eller när jag tvingas in i saker jag inte kan stå för som person, oavsett om det sker privat eller i mitt yrkesliv. Jag kan inte alltid styra vad andra människor gör mot mig, men jag kan styra min reaktion och vad jag accepterar. På samma sätt kan jag också investera i möjligheter när de kommer till mig även om det är skralt med pengar just då.

Don’t compromise yourself

För 2018 så tar jag med mig just det: att mina pengar är intakta på mitt aktiekonto men att jag använde dem för att kasta mig ut. Det kommer innebära att 2019 blir året då jag investerar mer pengar än någonsin. Att ta kalkylerad risk innebär nämligen den bästa chansen till avkastning, oavsett om det handlar om att våga fråga personen vi gillar om en date (med risken att de säger nej), investeringar eller att hoppa på något spännande eller okänt.

En person jag håller väldigt mycket av gav mig ett armband i julklapp med texten: ”Don’t compromise yourself, you’re all you’ve got” . Jag tänker att de orden någonstans knyter ihop 2018 som år och mina inte längre så blygsamma investeringar i synnherhet.

Under 2019 lovar jag därför dig kära läsare likväl som mig själv:

  • Mer bloggande. Inte för din skull utan för min egen. Dock hoppas jag att du kan ta med dig något i form av inspiration, tips eller kunskap.
  • Att nätverka mer än någonsin (ska vi äta lunch ihop i Stockholm? Hör av dig!)
  • Att lägga mer pengar på resor i allmänhet och minnen i synnerhet
  • Att fortsätta ta risker för saker (eller människor) jag tror på.
  • Att aldrig kompromissa vem jag är men att vara ödmjuk nog att fortsätta utveckla mig själv som person och ledare

Posted in Arbete, Ekonomi, Framgång, Inspiration, Personlig utveckling and tagged , , , , , .