Att stjäla från sin arbetsgivare

För ett tag sedan hade jag ett möte på ett stort företag. Eftersom jag är en riktig tidspessimist och för att få saker gör mig så stressad som att komma försent var jag där nästan en halvtimme i förväg. Som på många andra ställen blev jag därför sittande bara ett stenkast ifrån receptionisten som släppt in mig. En någorlunda bekväm soffgrupp stod till mitt förfogande, men det vanliga erbjudandet om en dagsfärsk automat-kaffe uteblev (det gjorde mig ingenting alls) Att fördriva nära 30 minuter bland företagsbroschyrer som ofta säger mindre om företaget än vad jag kan lära mig på en kräftskiva med någon av dess anställda kan ju verka tråkigt, men jag brukar i smyg sätta mig så att jag kan studera receptionen. Det finns massor av frågor att besvara: behandlar receptionisten alla likadant? Har hen någon favorit bland passerande chefer såväl som anställda? Hur svarar hen i telefon? Verkar personen genuint glad eller finns det några problem? Vilka andra arbetsuppgifter har den anställde? Men framförallt: hur disponerar hen sin tid? Jag har lärt mig att det går att lära sig mycket om ett företag genom att studera alla anställda, även om det självklart finns både udda juveler och kantstötta äpplen i påsen.

Vad är okej att stjäla egentligen?

Men innan jag fortsätter: Vad är okej att stjäla från företaget du arbetar för? Ingenting? En penna här och där? Fuska med utläggen lite grann? Du skulle bli förvånad över hur många som utan att tveka känner sig berättigade till både det ena och andra. Jag har iallafall blivit det där ämnet kommit upp på gemensamma middagar med vänner. Anteckningsblock, biobiljetter (som skulle vara till kunder), frimärken och en hel del annat är tyvärr vardagsmat för många normalt laglydiga människor. Men det finns något som kostar företagen betydligt mer än några reklampennor eller en förpackning Toblerone på tjänsteresan. Nämligen deras tid.

Åter till det stora företaget. Jag sitter där under 30 minuter och under den tiden hinner kvinnan bakom disken att svara på tre privata telefonsamtal, surfa på Facebook samt spela tillhörande spel och dessutom läsa två artiklar på Aftonbladet. Under samma tid tar hon två arbetssamtal på drygt två minuter vardera samt släpper in en till besökare genom porten. Hon hinner också säga hejdå till fem kollegor som går för dagen. Totalt arbetar hon i sju minuter. Av 30. Missförstå mig inte, det kanske inte är hon, eller iallafall inte 100% hon, som är ansvarig för att det är så. Kanske har hon för lite att göra, otydliga mål, ospecifika uppgifter eller så arbetar hon gratis för att en kollega fått bronkit. Jag har ingen aning. Det kanske inte spelar så stor roll heller. För jag lovar att det här händer varje dag. På varje företag. Året runt. Kanske inte i den omfattningen, men likväl. Tänk att kvinnan i receptionen tjänade 120 kronor per timme. Med en arbetskvot på 15min/h så ”stjäl” hon 90:- från sin arbetsgivare. Det är 720 kronor per dag. Ett extremt exempel kanske, men låt oss säga att det är en timme varje vecka istället. Det är fortfarande 500:- (exklusive arbetsgivaravgifter och liknande) varje månad. Pengar som de flesta aldrig skulle ta ur kassan på sin arbetsplats. Eller omvänt: tänk vad lite övertid en del skulle behöva arbeta om de arbetade på arbetet? Jag vet att jag kan bli effektivare på det planet. Min största last tidvis är inte att jag surfat på Facebook utan att jag har tänkt på arbetet hemma och på familjen på arbetet. Det är ett katastrofalt beteende. Mer om det en annan gång.

Posted in Arbete, Framgång, Vardag and tagged , , , .