Vara ledare -att balansera på en knivsegg

Det finns nog inget facit på om man är en bra ledare eller inte, men framförallt är det nog ingenting man kan bedöma själv. Kanske finns det inte ens en person som är en bra ledare i alla företag, i alla typer av personalgrupper, även om det förstås finns egenskaper och beteenden som gynnar alla chefer. Men att vara vass inom sitt gebit gör att man ibland balanserar på en knivsegg, en hårsmån från att vara karikatyren av den chef som komikerna använder i sina serietrippar, eller karaktären i ”The Office”. Tror du mig inte?

Tänk bara på olika situationer då man som ledare förväntas vara:

Kraftfull -men inte otrevlig

Snäll -men inte vek

Modig -men inte en ensamspelare

Omtänksam -men inte konflikträdd

Ödmjuk -men inte skygg

Att vara stolt -men inte arrogant

Humoristisk -men inte vara en fåne

Skapa respekt -utan att verka hotfull

Att vara respektfull -men inte feg

Inspirera utan att vara flummig

Olika förutsättningar

Lägg till att det som skrämmer några människor ger andra människor energi (s.k. situationsanpassat ledarskap), inte bara beroende på att alla människor är olika, utan på att förutsättningarna förändras i och med miljö, situation, dagsform, hemmaförhållanden för att bara nämna några. Och kanske är det just det som är det fantastiska med att vara chef. För du blir aldrig klar, aldrig fullärd. Det finns alltid någonting nytt att öva på, en situation du upplevt miljoner gånger tidigare, men samtidigt aldrig stått inför som den ser ut just nu. Tävlingen om att blir ”årets chef” handlar inte om vem som springer snabbast över mållinjen, för det finns ingen mållinje att korsa. Men för mig är det just det som är själva glädjen med jobbet. Att försöka bli lite bättre varje dag. Och lyckas för det mesta, men ibland inte alls. Men att i slutändan förändra människors liv till det bättre. Själv tycker jag att jag har världens bästa yrke.

 

 

Posted in Arbete, Ledarskap and tagged , , , .