Byt plats vid matbordet och bli smartare

Jag brukar ganska ofta använda min man för olika psykologiska experiment som jag läser om i olika böcker. Det kan vara ledarskapsstrategier, olika kommentarer för att testa en teori eller att utmana honom på olika sätt. Oftast vet han om det, men när nöden kräver det så berättar jag först efteråt (eller om jag ska vara helt ärliga inte alls). Vår dotter, som är 10, brukar ibland vara med på mina experiment för trovärdighetens skull. Hon är en mycket motiverad assistent.

Plastisk hjärna

En av mina favoritböcker i alla kategorier är ”Mindset -the new psychology of success”, någon som jag ofta bläddrar i. På grund av denna bok samt författarens forskning har det kommit flera böcker på svenska marknaden som mer eller mindre tar upp det hon skriver, dock är jag oftast mest intresserad av ”originalet” (perfekt dock för dig som inte vill läsa på engelska).

I boken beskriver författaren (Carol S Dweck) hur vår hjärna inte alls är statisk och oföränderlig som man tidigare trott utan plastisk, det vill säga har den förmågan att omstruktureras och anpassas efter sin miljö under vår livstid. Det går enligt Dweck till och med att höja sin IQ. Essensen är att när vi är unga så har vi svaga nervbanor i hjärnan men ju mer vi använder samma beteende desto starkare blir kopplingen. Det är med andra ord svårare att lära sig hjula som 50-åring än som 10-åring, även om man bortser från eventuellt fysiska begränsningar. Barn utmanar hela tiden gamla sanningar vilket utvecklar hjärnan och gör dem smartare.

Men hos oss vuxna händer det något. Jag lyssnar på Michele Obamas biografi ”Min historia” och hon säger att det värsta man kan fråga ett barn är nog ”Vad vill du jobba med när du är stor?” som att det på något sätt är slutmålet med livet. Jag håller med. Direkt efter skolan slutar många människor att utvecklas. De arbetar. Sparar pengar. Läser en deckare på semestern. Köper en båt. Äter middagar med sina vänner. Det närmaste utveckling många får efter skoltiden är en takvandring från Live it eller nya arbetsrutiner på jobbet. Kanske tre dagars konferens med någon inspirationstalare som man glömt bort efter en vecka. Det är lätt att falla in i gamla vanor för det är så vår hjärna är konstruerad. Men hur djupt satta är våra kopplingar i hjärnan? Jag och vår dotter bestämde oss för att testa. 

 

Experimentet

”Tycker du att du är förändringsbenägen?” frågade jag min man vid matbordet en kväll. Vi åt någon maträtt vi ätit minst 50 gånger innan. Han drack mjölk. Jag vatten (jag har läst att mjölk kan orsaka inflammationer i kroppen). En vanlig kväll med andra ord.

”Jo, det är jag väl, jag har iallafall ingenting emot förändring” sa han fundersamt. Vår dotter log. Det var nu det skulle börja. Experimentet.

Dagen efter lagade jag maten, vår dotter hjälpte till att duka fram. Allt gick enligt plan. Han pussade mig på väg in i köket. ”Vad blir det för mat?” svarade han enligt oskrivet men självskrivet manus. Jag ställde fram byttor och han gick mot köksbordet med mjölken i handen. Plötsligt stannar han upp ”Varför sitter du på min plats?”. Han låter med ens lite irriterad på rösten. Vår dotter tittar på mig från stolen mitt emot min, ser osäker ut.  Jag ger henne ett uppmuntrande ögonkast.

”Jag trodde inte att vi hade fasta platser vi matbordet” säger jag milt. Han har ställt sig bredvid stolen han alltid sitter vid. Den som nu är ockuperad.

”Nej, det har vi inte, men sluta nu. Jag är trött”

”Du kan sitta här pappa” säger hon och klappar på stolen bredvid sig, plötsligt fylld av självförtroende.

Än idag har min man svårt att sitta på ”fel” plats vi matbordet. Han tyckte att vårt experiment var löjligt. Det kanske det var, men om det kan skapa så stor oreda i vårt liv att behöva byta plats vid matbordet kan det vara läge att titta på vilka andra saker vi gör bara för att och faktiskt utmana hjärnan någon gång då och då.

Jag ställer mig varje vecka frågan: ”När gjorde du senast något för allra första gången?”

Posted in Bokrecension, Hälsa, Personlig utveckling, Psykologi.