Därför slutade jag träna på min ”Elevator pitch”

Det var inte första gången jag läste om det, men den här gången bestämde jag mig för att göra den bästa hiss-presentationen av mitt personliga varumärke mina flitiga hjärnceller kunde komma på. Jag hade läst att ibland har du inte mer tid på dig att fånga en annan persons uppmärksamhet än den tid det tar att åka hiss tillsammans med dem mellan våning ett och sex. Eller kanske var det ett och 25 , jag minns inte så noga. Jag vet bara att det måste gå snabbt. J-igt snabbt.  Allt jag läst verkade hur som helst väldigt logiskt. Jag tänkte, att om jag råkade träffa den där personen som var vågmästaren för min karriärmässiga framtid så var det bäst att vara förberedd. Dessutom var jag tvungen att åka betydligt mer hiss (för mycket rulltrappor i Stockholm), men det är en annan historia.

Ingredienserna för ett bra säljsamtal

En bra hisspresentation måste tydligen vara kärnfull, konkret och skapa ett värde för mottagaren. Lite som det gamla hederliga säljsamtalet a la 80-tal. Intresseväckare, USP (unique selling point) och avslut. Pang så satt affären innan mottagaren ens hunnit säga: ”jag måste fundera på saken…”

Problemet var att jag var urusel på det. När jag väl hamnade i ett mingel med någon höjdare (läs höjdare som i någon som har stor möjlighet att direkt påverka min karriär i en positiv riktning) så blev det mest att vi pratade om dem. Inte för att de var mer självupptagna än gemene man är mest, utan för att jag blev så charmad av deras framåtanda, av deras drömmar och mål, av deras drivkrafter och farhågor att jag alldeles glömde bort mina repliker. Jag ställde fråga på fråga och rätt var det var så stod jag med ett visitkort i handen utan att ens nämnt ett ord om mig själv. Jag hade misslyckats innan jag ens hunnit till startblocken och de hade ingen aning om vem jag var. Skolboksexempel på misslyckande.

Avtryck

Det visade sig dock att jag hade fel. För de visste vem jag var. Jag insåg det inte där och då, men nästa gång vi sågs så mindes de mitt namn. De sa att de hade kollat upp mig. Nu behövde jag inte stressa mig igenom något inövat tal på 30 sekunder. Plötsligt hade jag all tid i världen. Min inövade monolog hade blivit en dialog, vilket gjorde att jag fick kontakter jag aldrig trott varit möjliga. Kontakter som inte blev flyktiga som säljsamtal kan vara, utan mellan två människor som får ut någonting av varandra. Jag vet inte om det hade hållit i tv-program som ”The shark tank”, men det fungerade fantastiskt för mig utan att jag ens tänkte på det.

Skulle jag hamna i en hiss med någon idag så tänker jag att jag ska köra min egen ”Elevator-pitch”: Vad driver dig? Varför är du här? Vad önskar du dig mest av allt i livet? Hur ska en bra chef vara? Vilka misstag gör dina medarbetare oftast? Vilka råd har du till dem? Vilka egenskaper är viktiga för din framtida medarbetare? Hur förvaltar du dina pengar? Sen är vi förmodligen framme vid min våning och jag ger personen det bästa jag har: mitt namn. Sedan får det bära eller brista.

Posted in Sälj and tagged , , , , .