Det är inte vad eller hur du gör som gör skillnad

”Det var en tjej idag på gymmet. Jag skojar inte, hon kan knappt ha tränat mer än femton minuter, för hon kom efter mig och hann både sminka sig och duscha innan jag var klar. Jag fattar inte, vem åker till gymmet utan att träna ordentligt, då kan man ju lika bra låta bli”

Min vän funderar mycket över människors beteenden, och tydligen förbryllade det honom att kvinnan i fråga la mer tid på att göra sig iordning efter träningen än själva träningen i sig. Jag kan förstå honom, men det är möjligt att den här kvinnan är något otroligt viktigt på spåret. Kanske har hon till och med läst samma böcker som mig, litteratur som ”The slight edge” eller ”7 habits of highly effective people”

Att få nog av det som varit

För ganska precis två år sedan skojade jag om att jag inte behövde lägga pengar på dyra viktvästar när jag löptränade. Jag hade nämligen inbyggd viktväst på en sisådär 15 kg som jag släpade runt på. Jag köpte storlek 44 i byxor (även om jag kanske behövt storlek 46 ibland), men trots att jag vägt för mycket i över tio års tid så blev jag alltid förvånad när jag tittade mig själv i spegeln. Jag brukade säga att jag var en smal person i en tjock människas kropp. Men skämten till trots så är det nog få människor som vill vara överviktiga. Jag ville ju leva länge. Njuta av livet och kunna studsa upp på morgonen istället för att rulla ut ur sängen när väckarklockan ringde. Matcha min karriärmässiga framgång med kläder jag trivdes och kände mig fin i.  Jag minns att jag hade som mål att kunna springa 1 km utan att stanna en gång och jag hade som mål att springa 3 km med en snitthastighet under 7 min/km (idag är jag en opretentiös motionär som springer milen strax under en timme). 

Dåliga vanor

Det är inte det att vi tjocka människor generellt har svårt att förstå hur man går ner i vikt. Jag tror till och med att många överviktiga har bättre koll än de flesta på vad man bör och inte bör äta.  Problemet i mitt fall var (och är) helt enkelt att jag hade ett gäng dåliga vanor. Det var som att min medvetna hjärna var helt med på noterna, men så fort autopiloten gick på vad jag fast igen.

Istället för quickfix och med boken ”7 habits of highly effective people” bestämde jag mig för att fira allting jag gjorde för att bryta mönstret istället för att mäta prestation. Med andra ord: istället för att räkna kalorier började jag med att inte äta godis och att bara äta en portion mat till middagen. Det spelade alltså ingen roll att jag åt en morot istället för godis när kvällssuget satte in, jag ville vänja mig av med det helt och hållet. För vad händer egentligen när man är på fest och det inte finns någon morot? Eller när man ätit morot sju kvällar i rad och får in tanken att ”det är ju ändå lördag…” Då styr autopiloten direkt till skafferiet.

Tänka vana istället för prestation

När det gällde träning så började jag inte med att köpa ett gymkort som många gånger tidigare och köra all in under sex veckor innan jag gick tillbaka till mitt gamla liv. Jag startade istället med devisen: ”Träna varje dag, oavsett hur mycket eller hur lite”. Sju dagar i veckan satte jag mig därför på träningscykeln vi har hemma. I början hände det att jag cyklade i 15 minuter. Ibland trampade jag i 30 minuter, men så långsamt att det var tur att jag slapp hålla balansen. Men istället för att tänka på hur lite det gjorde för min viktnedgång så belönade jag mig själv att jag hade gjort det. Ganska omärkligt började saker att hända. Jag orkade mer. Det var inte längre tungt att cykla och jag började ta korta löpturer. Samma sak där. Springa till den där stenen i skogen 1 km bort var mitt mål. Nästa gång försökte jag ta mig till trästocken som låg ytterligare 100 meter bort. Ibland hade jag återfall (speciellt på semestern), men i och med att tröskeln var så låg var det lätt att komma tillbaka. Kanske är det precis samma resa den där kvinnan på min väns gym gör: skapar nya vanor.

Jag har fortfarande 7 kg kvar till min önskade målvikt, plus några lager muskler till på kroppen. Men nu är jag normalviktig och dessutom finns vanorna där. I framtiden kan jag  långsamt finslipa min plan. Jag arbetar exempelvis fortfarande med att ta bort vanan att äta något på kvällen, men jag vet att det fungerar och jag har aldrig varit så säker på att jag kommer att hålla mitt nya jag.

Posted in Hälsa, Personlig utveckling, Psykologi, Vardag and tagged , , , , , .