Flygplatsexperiment

Jag har under de senaste veckorna haft anledning att flyga i tjänsten ett antal gånger. Har man inte  förmånen att landa i ett solvarmt Italien utan i ett öststatsgrått Göteborg eller vinterstormigt Östersund kan det där som bekant vara en ganska tradig historia. Allra helst när datorn (mailen och alla rapporter) måste vara avstängd under start och landning och blaskigt pappersmuggskaffe är det närmaste lyx man kommer. Som ett experiment har jag börjat leka lite med energier. Flummigt jag vet. Är du mer vetenskapligt lagd kan vi kalla det kroppshållning, ögonkontakt, utsöndring av endorfiner och andra hormoner jag inte kan namnet på.

Hög energi

Varannan gång kliver jag genom säkerhetskontrollen med medvetet hög energi. Rak, avslappnad kroppshållning. Andas djupt, höjer blicken och hakan framåt och lätt nedåtlutad. Stegen blir längre. Självsäkrare. Tänker att människorna som jäktar förbi är intressanta. Undrar vad de gör där? Jag funderar över var de flyger. Som familjen utan jackor. Inte Italien. Säkert Thailand. Mannen med portfölj. Han ser sammanbiten ut. Tänker säkert på pappersmuggskaffet. Eller mailet han skulle skickat men inte hann. Kvinnan som fipplar med sin biljett. Den är i papper. Inte alls elektronisk som de flesta andras. Tittar på den och jämför med skylten ovanför. Den är lite skrynklig. Hon ser orolig ut.

”Det går aldrig i tid” han tittar knappt åt mitt håll.  Mannen med portföljen. Stirrar upp mot skärmen som att han väntar på att den ska svara.

”Äsch. Du får väl göra något bra av tiden” säger jag. Han nickar. Tittar för första gången kort på mig. Synar mig”. Du reser över dagen” konstaterar han och fortsätter: ”Jag med.” Det är som att vi har en konversation utan att jag behöver yttra ett ord. ”Du är trött” säger jag och fortsätter på samma spår (eftersom vi tydligen arbetar med påståenden och inte frågor). Han ler för första gången. ”Lång dag. Vad har du gjort?” Nu tittar han längre på mig. Sedan är vi igång. 1,5 timme senare har jag inte öppnat ett enda mail men vet att mannen med portföljen är vice VD på ett stort bolag, att han har lite ångest över vissa val i livet, att han älskar rödvin och skidresor till alperna men att en resa till Guatemala en gång förändrade hans liv. Han lovar mig en fika längre fram. Jag tror honom.

Veckan innan ramlade jag på en internationell författare. Veckan innan det en byggjobbare från Dalarna med två vuxna barn som båda körde cross. Rätt kul.

Låg energi

De andra gångerna tänker jag inte på vem jag är eller vad jag utstrålar. Är jag trött låter jag axlarna sjunka in något, låtit tröttheten ta över min kropp. Jag sitter oftast och tänker på dagen. Vad gick bra? Vad skulle jag gjort annorlunda? Vad är nästa steg?. Lägger strategier i huvudet. Jag slappnar av. Låter munnen hänga något. Jag tror inte att jag ser sur ut. Allvarlig kanske, men inte sur. Jag noterar samma människor, men de ser inte mig. Jag trivs med att vara ingen.  Jag var expert på spökboll när jag var barn. Kass på att kasta men om jag ansträngde mig var det ingen som såg mig.

Noll gånger har någon börjat prata med mig när jag har låg energi. I det första fallet har någon börjat prata med mig på fem av sju resor. Sug på den nästa gång du vill nätverka.

Posted in Beteendevetenskap, Inspiration, Nätverkande and tagged , , , .