För dum för att ge upp?

Jag vet inte om andra människor ser mig som en lyckad person, jag tänker inte så mycket på det. Själv känner jag mig som varken eller. Jag har, likt många andra tävlingsmänniskor, en tendens att alltid flytta fram positionerna när jag nått ett mål. Jag har åstadkommit mycket som jag är stolt över men har också misslyckats mycket genom åren. När jag föreläser brukar jag berätta om det. Jag tror att det avväpnar att visa att vi inte alltid är så lyckade vi föreläsare. Dessutom vet jag att jag inte är ensam.

Alltid på väg

Jag får ofta höra att jag är en person som aldrig är nöjd. Det värsta är att jag tror att de har rätt. Samtidigt är status quo den största de-motivatorn för mig, att allting är exakt likadant idag som igår. Att livet alltid skulle takta på i samma hjulspår. Att aldrig se vad som finns på andra sidan fältet. Jag kan avundas nöjda personer, men jag ser också att många som hävdar att de är nöjda samtidigt spelar på lotto. Eller tittar avundsjukt på kända personers instagramkonton. När man börjar skrapa lite på ytan så kanske det inte är så bra allting ändå.

Drömmarna

Sen är det det där med att ge upp. När jag önskar mig något riktigt mycket så kan jag inte släppa tanken på det. Det går inte. Vissa drömmar har jag närt i över 20 års tid (här kan du läsa om en av mina drömmar), andra har jag misslyckats med så många gånger att jag slutat räkna. Du har förmodligen inte läst någon av mina två böcker? Det är inte så konstigt, för de har nämligen inte blivit utgivna. En av böckerna uppmanades jag att redigera innan utgivning, men när jag återkom hade personen gått på mammaledighet och plötsligt fanns det ingen som trodde på manuset längre. Tungt, men inte hela världen.

Det tar ganska lång tid att skriva en bok för dig som inte provat. Med 500 ord om dagen tar det mer än 140 dagar att komma upp i ett medellångt bokmanus. Idiotiskt att inte ge upp efter första, eller hur? Eller andra. För nu håller jag nämligen på med ett tredje. Jag har tagit med mig feedbacken från tidigare manus och gör det ännu bättre, så nu blir det bra. Eller så blir det inte det. Jag har faktiskt ingen aning, men jag lär mig. Klart att det kräver att jag offrar andra saker i livet, trots allt jobbar jag mer än heltid för ett börsnoterat bolag, jag bloggar, läser böcker, tränar 6 dagar i veckan och balanserar ett familjeliv ovanpå det. Ändå känner jag mig sällan stressad. Möjligtvis frustrerad över att jag vill så mycket mer.

Jag tror verkligen, att om jag inte ger upp så har jag inte misslyckats som författare. Jag har bara inte hittat den perfekta titeln riktigt än eller skrivit så många dåliga manus att jag lärt mig att skriva ett riktigt bra.

Det låter väl inte så dumt?

Posted in Älska dig själv, Arbete, Framgång, Inspiration, Talare and tagged , , , , , , , , .