Fördelar och nackdelar med etiketter

Jag försöker bli vegetarian. Bara de orden visar att jag inte lyckas särskilt väl. Ordet försöker i den här kontexten visar nog att jag inte riktigt bestämt mig fullt ut, men det är tema för ett annat inlägg. Anledningen till att jag så plötsligt gått från bacon-frossande livsstils-carnivor till bön-älskande meditations-aspirant är två:

  • Jag har nyligen läst ut flera böcker som med överraskande solida forskningsrapporter bakom sig som visar att kött förkortar våra liv
  • Jag råkade ramla över en slaktvideo. Inte en sådan som beskriver något enstaka slakteri som blivit åtalade för djurplågeri, utan ett som följer alla de riktlinjer vi har (jag drömmer fortfarande mardrömmar).

Så till det där med etiketter. Vill jag presentera mig som vegetarian när vi går ut och äter lunch med jobbet, eller ska jag bara obemärkt beställda en potatissoppa? Anledningen till att jag tar upp ämnet är att jag inte kanske vill vara den vegetarian som andra ser dem.

Min uppväxt och etiketter

Jag minns veganerna i skolan. De var ju inte direkt de hippaste typerna, klädda i murriga stickade cardigans. I och med deras uttalade förakt mot att äta djur gav vi dem också andra epitet som var helt baserade på våra fördomar och inte fakta:

  • Vi bestämde att de befanns sig långt ut till vänster på den politiska skalan
  • Vi deklarerade att de nog skulle dröja ett antal år innan de blev av med oskulden
  • Vi var säkra på att de köpte alla sina kläder på en second-hand-affär
  • Vi ”visste” att de var värdelösa på sport (de får ju inte ens näring stackarna)
  • Vi antog att deras fritidsintressen involverade att spela drakar och demoner, plocka blåbär, demonstrera eller något annat som ansågs som socialt självmord för oss vilsna tonåringar.

Problemet med etiketter är just det anser jag, att de kommer med en hel rad fördomar eller tillskrivna livsregler. Sedan ska dessa fördomar försvaras av en person som kanske inte ens identifierar sig med dem.

Aktienörd

Jag är en aktienörd. Så till den grad att jag under flera år bloggade om privatekonomi för Nordnetbloggen. Jag var också med i ett antal artiklar om ekonomisk frihet samt hade Aftonbladet TV på besök för att filma hur en person som strävar mot ekonomisk frihet lever (i ett helt vanligt radhus visade det sig). Idag har jag en betydligt mer nedtonad profil -ändå investerar jag mer än någonsin. Anledningen är att jag inte ville behöva försvara hur det var att leva ”extremt snålt”, att människor menande påpekade att det viktigaste i livet inte är pengar utan relationer eller att behöva förklara varför jag inte skänkte pengar till välgörenhet.

Möta likasinnade

Samtidigt dras ju också likasinnade till etiketter. Jag saknar att prata investeringar med människor jag träffade i olika aktiesammanhang, veganerna i skolan hade nog bättre gruppdynamik än många av oss andra, och självklart skulle jag gärna träffa någon som kunde tipsa mig om de bästa vegetariska (eller veganska) recepten. Kanske kan man vara en doldis och inte göra så stor affär av sina livsval, men komma ”ut ur garderoben” när det finns likasinnade i närheten?

Posted in Älska dig själv, Vardag and tagged , , , , .