Har du för många ”inte” i livet?

Första gången jag hörde om hur ett enda litet ord kan påverka oss så mycket var under ett av Tony Robbins tal på Youtube. Efter det har jag på nytt läst mycket om det, bland annat när jag studerade NLP (Neuro Lingvistisk Programmering) och tvingades också tänka på hur jag agerade inför andra. Jag är inte ensam tyvärr, helt ovetenskapligt gissar jag att 99% av den västerländska världen sätter dagliga mål eller önskemål med hjälp av ordet inte.

ordet inteDet värsta är att vi inte bara sätter ordet på oss själva utan även på vår barn, vår partner och andra människor i vår närhet. Istället för att berätta vad vi faktiskt vill att de ska göra berättar vi vad de inte ska göra.

Vi är ju smarta människor

Nu är den här tesen lätt att argumentera emot förstås. Vi är alla förståndiga människor, så när vår partner ber oss att inte köra som en bildåre i trafiken så vet vi vad det betyder. Vi ska köra lugnt och försiktigt utan att tänja på hastighetsbegränsningen. Men stämmer det verkligen? Många kan nog vittna om att de sagt till ett barn: ”Spill inte!” och som på beställning rinner en stor klump med tomatsås nedför barnets ljusa tröja. Om du bestämmer dig för att du inte vill arbeta som sjuksköterska, vet då din hjärna vad du faktiskt vill arbeta med istället?

Tänk inte på…

För att ta ett ännu tydligare exempel: om jag ber dig att inte tänka på en röd bil, vad tänker du på då?

En avancerad superdator

Enligt Robbins är vår hjärna likt en jättestor superdator, användbar till mycket men antingen av eller på (etta eller nolla). Den är strålande på att utföra uppgifter som vi ber den om, precis som en vanlig persondator. Men ingen människa skulle drömma om att försöka få sin dator att inte göra något (och om någon trots allt försökt blir den förmodligen aldrig anställd av Google). Så vad gör vår hjärna då när vi ber den att inte göra något? Eftersom den vill oss väl gör den sitt absolut bästa för att tillfredsställa vårt behov, vilket i de här fallen innebär det som vi tänker på.

Hjärnan ser till att det lilla barnet snubblar när de tänker på att inte snubbla, den ser till att vi fortsätter gå till det där meningslösa jobbet och framförallt: den hittar inget svar på de frågor och uppmaningar vi inte ställer till den.

Privat tränar jag hela tiden på att berätta vad jag vill istället för vad jag inte vill. Både till mig själv och i min kommunikation med andra. Jag brukar också på ett vänligt sätt uppmärksamma människor jag möter som har det här tankesättet. ”Vad bra, nu vet jag vad du inte vill ha, vad vill du ha istället?” . Det roliga är att det smittar. Min dotter deklarerade för ett par månader sedan: ”Mormor, istället för att säga ”Jag vill inte vara sjuk” ska du säga: ”Jag vill vara frisk””

 

 

Posted in Beteendevetenskap, Personlig utveckling, Psykologi and tagged , , , , , , , .