Ekonomisk frihet -igen

Det var några år sedan jag slutade blogga på Nordnetbloggen.se . Jag tyckte att jag upprepade mig själv och att inläggen blev ganska tråkiga efter ett tag. Min filosofi var att göra investeringar till en repetitiv handling varje månad, lite som att borsta tänderna varje morgon. Min investeringsfilosofi har inte heller ändrats särskilt mycket över åren, även om jag fortfarande gör en hel del misstag, oftast när jag får för mig att lyssna på andra.

I januari passerade portföljen en miljon vilket var en milstolpe. Jag hade bestämt mig för att köpa en dyrare klocka (Omega Speedmaster) för att påminnas av att jag lyckades med något som för några år sedan verkade ganska ouppnåeligt. Väl där blev jag för snål och undrade om jag skaffade klockan som en statuspryl, och tur var väl det för som de flesta investerare fått erfara har Corona knappast inverkat positivt på min portfölj. Jag däremot glädjande konstatera att den nu är på samma nivå som samma tid för ett år sedan. Jag fortsätter att lägga in ca. 33% av min nettoinkomst på börsen och samtliga extra inkomster har samma fördelning.

Corona har förövrigt fått mig att börja tänka mer och mer på min tid igen. Jag hade nog behövt 5 miljoner för att kunna klara löpande utgifter men vill jag kunna resa kommer jag antingen behöva skaffa ett deltidsjobb eller en annan passiv inkomst. I min nuvarande investeringstakt med bibehållen lön skulle det målet vara 12 år bort. Lägg till ett år för att skapa en buffert på 2 år på ett vanligt sparkonto (utifall flera Corona-kriser) så skulle jag vara 51 år när jag slutade jobba. Eller sluta jobba kanske är fel ord. Jag skulle säkert gå på massor av kurser, driva eget, skriva och allt annat som förgyller mitt liv idag men som jag förpassar till min fritid. Jag vill ha en mening i livet. Göra skillnad. Jag skulle försöka byta kalla vintermånader i Sverige mot en sol som åtminstone tar sig högre än till trädtopparna. Kanske skulle jag engagera mig mer ideellt.

Min man har inte samma ambitioner att lägga av med sitt arbete, så det är också en aspekt som talar för att jag kommer att fortsätta jobba även efter.

Jag trivs med att sitta hemma på dagarna i någon sorts halv-karantän. Jag har blivit allt mer hemmakär med åren även om jag älskar att äta lunch med inspirerande människor. Jag är nog inte gjord för 9-5 jobb och jag är så glad att jag tog steget att nå ett annat typ av liv -även om det känns långt borta ibland.

Varför-generationen

När jag utbildade mig till coach så fick jag veta att ”Varför”-frågor kan vara väldigt utmanade och uppfattas som fientliga om man inte har rapport (uttalas rapåår), dvs anknytning/förtroende med den man coachar. Frågan kan helt enkelt uppfattas som ifrågasättande även om så inte är fallet. Jag har tänkt mycket på det där.Continue reading

Ubuntu

”Jag är eftersom du är” Så lyder översättningen av den sydafrikanska hälsningsfrasen.

I sanningens namn har jag inte hittat så mycket referenser på området, men i Danny Meyer, förmodligen en av världens bästa entreprenörer inom restaurang och hospitality, nämner uttrycket i sin bok ”Setting the table”. Fritt översatt betyder uttrycket ”Jag ser dig”. Ganska fint tycker jag i en värld där yta blir allt viktigare. Jag tänkte på det häromdagen när min dag började strålande med en föreläsning med rapparen och entreprenören Petter, men avslutades dråpligt med en parkeringsböter på 1100 kr (det hade lönat sig att läsa skylten med parkeringsförbud under vissa dagar på söder i Stockholm). Petter hade möjligtvis fått leta sig in i mitt sociala flöde, men parkeringsbötern slängde jag så fort jag betalat den och jag tog knappast en selfie när jag förbannade hela världens lapplisor i min bil (jag vet att de bara gör sitt jobb).

”Allt är bara bra”

Vi svenskar är experter på att berätta att allt är fint, och ska vi klaga så håller vi oss inom de säkra zonerna: vädret, politikerna, att grannen borrar klockan 05.30, skattetrycket på [fyll i valfritt]. När vi frågar kollegan hur helgen har varit förväntar vi oss svar som handlar om grillning, vänner, sovmorgon och utflykter.

Men tänk om vi verkligen såg människor, om vi sa ”Ubuntu” och vågade penetrera lite djupare. Ställa följdfrågor och verkligen se bakom fasaden. Just nu är det höst. Enligt en Psykologiguiden blir 7% av Sveriges befolkning nedstämda under hösten medan ytterligare 3-5% får så allvarliga problem att det klassas som depression. Det betyder att även om vi fortsätter lägga upp bilder på våra sociala medier som visar motsatsen, så är livet inte en dans på rosor för minst 1 av 10 av dina vänner eller kollegor just nu. Lägg därtill alla som kämpar i sina relationer, som har olika typer av livskriser, sjukdomar eller beroenden. Tänk om vi kunde bli bättre på att visa att vi såg det. Inte för att det alltid behöver vara något att ta action på, utan för att det hjälper att bli sedd utefter hela vår person -inte bara den vi visar upp på reflex.

Tänk om människor visste att vi tyckte om dem och uppskattade deras arbete och roll i våra liv även med de där sidorna de gör sitt bästa för att dölja?

The goldilocks principle eller att skaffa sig rätt utmaningar

I den gamla sagan Guldlock och de tre björnarna (som faktiskt kom redan på 1800-talet i sin ursprungliga form) kanske inte bjuder på mycket visdom vid första anblicken. Den handlar till synes om Guldlock som av en slump besöker tre björnars hem där allt har tre olika preferenser. Guldlock upptäcker att hon uppskattar gröten som inte är för varm och inte för kall, sängen som är lagom hård etc. Lagom helt enkelt.

Continue reading

Hur du övar upp din karisma

Han bokstavligt talat sög in mig i sin sfär. Klara blå ögon, något förstorade pupiller. Kroppen helt vänd mot mig och bort från den suddiga världen utanför. Ansiktsuttrycket växlande i takt med min berättelse för att avslutande explodera i ett pärlande skratt när jag kom till poängen.

Continue reading

Byt plats vid matbordet och bli smartare

Jag brukar ganska ofta använda min man för olika psykologiska experiment som jag läser om i olika böcker. Det kan vara ledarskapsstrategier, olika kommentarer för att testa en teori eller att utmana honom på olika sätt. Oftast vet han om det, men när nöden kräver det så berättar jag först efteråt (eller om jag ska vara helt ärliga inte alls). Vår dotter, som är 10, brukar ibland vara med på mina experiment för trovärdighetens skull. Hon är en mycket motiverad assistent.

Continue reading

Don’t compromise yourself -eller året som gick

Långt uppehåll med bloggen, jag vet. Jag vill dock tro att de som läser detta antingen är som gamla kära vänner -även om vi inte hörs på ett tag så vet vi vart vi har varandra. Eller så är ni som ytliga bekanta som man ramlar på och byter några meningar med.  Själv tycker jag att fler människor borde hylla de ytliga bekantskaperna, för visst finns det en charm i att inspireras av någon bara på ytan ibland eller hämta energi över ett flyktigt möte? Continue reading

Flygplatsexperiment

Jag har under de senaste veckorna haft anledning att flyga i tjänsten ett antal gånger. Har man inte  förmånen att landa i ett solvarmt Italien utan i ett öststatsgrått Göteborg eller vinterstormigt Östersund kan det där som bekant vara en ganska tradig historia. Continue reading