Drömmen som aldrig dör

Jag har en dröm. Inte lika godhjärtad och storartad som Martin Luther King hade en gång, men ändå. Det är en dröm jag närt under väldigt många år, i början i någon typ av diffus längtan under min skoltid, men under senare år sådär kristallklart att jag är rädd att dikten alltid kommer överträffa verkligheten. Continue reading

Vad alla säljare borde göra

Jag läste ett inlägg på en blogg riktad mot journalister eller blivande sådana. Bekant för många som någon gång intervjuat människor är de klassiska frågorna Vem? Vad? När? Hur? Varför? Men krävs det inte mer än så för att bli en framgångsrik journalist? Continue reading

Storheten i det lilla

Jag ligger i sängen och skriver. Min man sover bredvid mig. Förmodligen var han uppe sent igår och tittade på film. Just nu är han inne på att fördriva timme efter timme framför Youtube, någon kille som säljer korv i Stockholm. Om tio minuter ringer hans klocka. Då gör han alltid  samma rörelse för att snooza och vänder sida. Ytterligare 10 minuter senare är det samma sak igen. Det är fascinerande.Continue reading

Vara ledare -att balansera på en knivsegg

Det finns nog inget facit på om man är en bra ledare eller inte, men framförallt är det nog ingenting man kan bedöma själv. Kanske finns det inte ens en person som är en bra ledare i alla företag, i alla typer av personalgrupper, även om det förstås finns egenskaper och beteenden som gynnar alla chefer. Men att vara vass inom sitt gebit gör att man ibland balanserar på en knivsegg, en hårsmån från att vara karikatyren av den chef som komikerna använder i sina serietrippar, eller karaktären i ”The Office”. Tror du mig inte?

Continue reading

Ärlighet varar längst?

”Jag skulle nog säga att jag tycker om och är bra på att uttrycka mig estetiskt”

Jag tittade tomt på henne. Svaret hon precis gett mig var en följd av min fråga om vilken egenskap vi som arbetsgivare skulle ha mest nytta av om vi anställde henne.Continue reading

Obehag och intuition

Det kändes inte rätt.

Under tio otroligt långsamma minuter hade jag nervöst slängt i mig en hel ask med Läkerol som en utsvulten gatuhund. Magen hade för länge sedan gjort uppror och gjorde frivolter i våldsam protest (Läkerolen gjorde inte direkt saken bättre). Luften kändes tung, som att jag plötsligt förflyttats till en iskall bergstopp 6000 meter ovanför havet i Himalaya, men utan både varm choklad och syrgasmask.Continue reading