I rörelse

Hon är alltid i rörelse, min dotter. Precis som många andra barn i hennes ålder. Utom när hon sover förstås, spretande som en sjöstjärna och sovsvettigt smackande i sömnen. Jag hämtar i skolan och möts av ett smutshärjat ansikte med två glittrande ögonvitor. Jag hör en mamma sucka. ”Måste ni gräva i jorden varje dag, man får ju skämmas” säger hon. Och jag tänker, att ja. Man borde skämmas för att ens tänka tanken att de där smutsiga ansiktena borde vara något annat. Docklika och stela av stillasittande. Prydliga stenansikten som inte fått upptäcka. Knän som är mjuka av varsam docklek eller lugnt pyssel.

När vi kommer hem stoppar jag henne varsamt i badet. Sköljer bort det där bruna i skrattande lödder-virvlar. Hon har svårt att stå stilla när vi torkar. Varsamt över den mjuka kroppen med knän som är sargade av snabba språng med motorik som fortfarande utvecklas.

Jag tänker på den där mamman. På mig själv. Som säger att de ska sitta still, uppföra sig och allt det där. Jag är vuxen och har förfinat det till fulländning. Kan sitta i fem timmar utan att röra en fena. Det är en paradox, att jag behöver röra mig men inte orkar. Vi lär barnen att sitta still men vi vuxna sitter still för mycket. Galet.

Posted in Hälsa, Vardag and tagged , , .