Miljoner drömmar och en röd bok

Med något darrande hand skriver jag en tydligt etta högst upp på sidan i anteckningsboken. Omslaget är av rött syntetmaterial och ordet ”Dream” står tryckt i guld på framsidan. Det här är boken som ska innehålla just det. Mina drömmar. Jag har köpt den i USA och tycker att symboliken att köpa en bok med texten ”Dreams” i just drömmarnas land gör den än mer värdefull. Att jag sedan hittat den i en rea-back på Walmart låter jag inte vara en del av historien i mitt huvud.

Jag stirrar på ettan som lyser grå mot mig från sidan innan jag noggrant börjar plita ner nolla efter nolla efter ettan. Jag är som ett barn som med djup koncentration färglägger teckningen så att inte minsta streck ska komma utanför linjen. Noll. Noll. Noll. Noll. Noll. Jag stannar upp och räknar. En till. Noll.

En miljon. Det är en svindlande summa där den tonar upp sig framför mig. Jag minns hur vi i min barndom brukade titta på Harald Treutiger i 24 Karat och hänfört titta på de få men lyckliga själar som vann en riktig guldtacka. Eller när någon tog högsta vinsten i ”Färgfemman” på Bingolotto några år senare. Jag och mamma brukade fantisera om vad vi skulle göra om vi vann så mycket pengar. Fram och tillbaka vände vi på pengarna som ingen av oss hade. Hon barnskötare. Jag student med extrajobb i en butik som sålde kartor. Timlönen var 85 kronor och jag var stolt eftersom det var 20 kronor mer än mina vänner på McDonalds tjänade. Men en miljon. För mig och mamma var det en fantasi. En miljon kunde man bara drömma om ifall man mot alla odds köpte rätt lott från en finnig hockeykille utanför Obs! Stormarknad. Nästan varje vecka försökte vi. Noga valde jag bland serienumren, hoppades på något sorts tecken på att jag hade vinnarlotten i min hand. Men det kom aldrig. Både tecknet och storvinsten uteblev. Men drömmarna, de fanns kvar.

Det är lustigt, för jag tänkte verkligen att livet måste förändras för de där lotto-miljonärerna. Till och med när jag skrev ner de där nollorna i mitt röda block med ”Dream” i guldrelief på tänkte jag samma sak. En miljon i aktier. Det skulle ge mig ett annat typ av liv. Det visade sig att jag hade både väldigt rätt och väldigt fel.

Idag är förstås inte en miljon kronor värd lika mycket som den var runt millennieskiftet. Enligt SCB behöver du ha 1 294 000 år 2020 för att det ska motsvara det förstnämnda år 2000. Men det är inte poängen.

Poängen är att strävan efter miljonen har gett mig ett helt nytt liv. Idag kan jag se de där nollorna efter ettan varje gång jag loggar in på mitt konto. Men det mina drömmars miljon gett mig är inte något av det jag mamma och jag drömde om när vi tittade på färgfemman för tjugo år sedan:

  • Jag har insett att jag kan nå även mina andra drömmar. Det som verkade så flyktigt då är realitet idag. Tänk vad jag då kan göra i framtiden?
  • Ibland har man inte lösningen direkt, men om det är en viktig prioritering så går det att hitta lösningar med tiden.
  • Jag är självsäkrare och vet att jag klarar mig ekonomiskt under mycket lång tid. Det gör att jag inte tar vad som helst på jobbet.
  • Jag jobbar för att det är roligt, inte för att hålla huvudet ovanför vattenytan varje månad.
  • Jag har ett helt annat självförtroende -även på andra områden i livet.
  • Jag har insett att göra lite varje dag är bättre än höga insatser som inte håller över tid.
  • Jag är kaxigare när jag kommer till mig och mitt liv. Jag sitter i förarsätet. Inte min omgivning. Inte min arbetsgivare. Inte politikerna.

Visst. Det har tagit tid att nå miljonen. Men tänk om jag inte börjat då för 10 år sedan? Vem hade jag varit då? Jag undrar vilka lärdomar livet kommer ge mig i framtiden nu när jag har lagt till ytterligare en nolla i boken med rött syntetomslag och text i guldrelief.

En bok jag läser just nu: Fuck your fears med Johannes Hansen

Fuck your fears : utmana dina rädslor och bli en vinnare (pocket)

Posted in Inspiration, Vardag and tagged , , .