Motivation från oväntat håll

Det finns en historia om en spelare i ett amerikanskt football-lag som jag snubblat över några gånger. Enligt historien fanns det en ung man i laget som älskade applåder men gnällde så fort det var träning. Han ville gärna ta åt sig äran när det gick bra men vägrade göra grovgörat. Han var lat, kaxig och svämmade över av odrägligt självförtroende. En dag kom ett telegram till skolan och eftersom han ansåg att han hade bättre saker för sig så sa han bryskt åt sin tränare att öppna och läsa det för honom.

 gun

”Kära son. Din pappa är död. Kom hem omedelbart” löd de korta raderna. Coachen tänkte att han inte skulle få se honom mer den terminen. Men han hade fel. Redan samma vecka var han tillbaka och bönade och bad om att få spela. Coachen sa envist nej, det var en viktig match och det fanns inte plats för någon som bara ville visa upp sig och inte slita ute på plan. Men den unga mannen gav inte upp, och när laget låg i rejält underläge lät han honom till sist springa in på planen. Slaget var redan förlorat. Men något var förändrat. Den dryge spelaren hade förvandlats till någon annan på bara ett par dagar. Han slet som aldrig förr och ganska snart sprang han för en touchdown som gjorde att de vann matchen. Efteråt frågade tränaren vad som hade hänt. ”Du vet ju att min pappa dog i veckan? Han var blind, och idag var första gången någonsin som han kunde se mig spela.”

Man behöver inte vara religiös för att förstå var han fick sin motivation ifrån. Jag tycker det är inspirerande när någon når framgång utan att något tillsatts utifrån. Med andra ord: hans förmåga att vara glimrande på plan fanns där hela tiden, han lärde sig inget nytt under de där dagarna innan matchen, men motivationen tog fram det bästa ur honom.

Posted in Beteendevetenskap, Framgång, Inspiration and tagged , , , , .