Obehag nu eller senare?

Om du var tvungen att välja mellan att öppna en box fylld med obehag idag eller ha möjligheten att vänta med att öppna den om tio år, vad skulle du valt?

Båda alternativen får förstås konsekvenser, både i det långa loppet och i det korta. Några tankar skulle kunna vara: ”Jag öppnar det sen, då kanske jag är bättre rustad att hantera det som finns där i” eller ”Jag väntar, har jag tur försvinner boxen innan tiden kommer ikapp”

Rätt eller fel

Kanske finns det heller inget facit, inget rätt eller fel, till det här dilemmat. Men att jag hade slitit upp paketet som ett barn på julafton (nåja), av flera olika anledningar:

  1.  Ångest är en fruktansvärd känsla. Jag är dessutom säker på, att många gånger så föds ångest just ur prokastination: Att vara på väg mot något dåligt utan att ha kraft att svänga.
  2. Det är klart att ingen önskar obehag i livet, men om vi nu ändå brottas med det då och då, är det inte bättre att lära sig något av det?
  3. Känslan av att ha överkommit det där som skaver är oslagbar (och oftast krävs det ganska liten kraft för att genomföra det när man väl börjat)

Planera min dag

Jag jobbar med en att-göra-lista i min vardag. Jag har ett sådant jobb att jag skulle kunna jobba dygnet runt och fortfarande aldrig bli klar. Jag har upptäckt att mellan 60-80% av min tid går att planera, resten går till oväntade uppgifter under dagen, telefonsamtal etc. Varje morgon sätter jag mig därför och tittar igenom min lista efter devisen:

  • Vad är obehagligt/jobbigt etc? Jag har som mål att alltid ta de punkterna först, speciellt om de går under kategorin obehagligt. Mitt liv är späckat, jag har inte tid för ångest eller obehagskänslor som tar enormt mycket tid. Lyckas det alltid? Nej, men jag har gjort en enorm förbättring sedan ett par år tillbaka.
  • Vad måste jag lösa nu. Det kan vara stora eller små saker, personer jag måste ringa. Ibland är den listan längre än jag hinner med, då värderar jag vem det är viktigt för, varför och vad jag kan göra åt det. Mellan 10 och 60 % av min tid går till nu, men endast i undantagsfall mer. Jag vill nämligen ha tid för den sista delen av mitt arbete:
  • De långa projekten. De är lätta att prioritera bort, men få saker skapar mer stress än att göra tre månaders arbete på fyra arbetsdagar. Så jag gör lite varje dag.

Posted in Arbete, Personlig utveckling and tagged , , , .