Rökdetektorprincipen

Jag har på senaste tiden haft anledning att möta ett antal nya människor, vilket för en person som mig fyller mig med en stundtals nästan euforisk glädje. Jag får dessutom en lågmäld lyckokänsla i kroppen som både dränerar mig på energi och får mig att somna innan jag lagt huvudet på kudden, men också gör att jag går på högvarv i det jag gör. Människor fascinerar mig ungefär som jag antar att frimärken fascinerar frimärkssamlaren. Precis som denne är det de udda exemplaren som är mest värda för mig. De där som är lite ”feltryckta” men har vänt det till en framgång.  Människor som vågar anförtro sig. Berätta om hur de kände egentligen när de stod där på toppen av livet. Som är generösa med sig själva och delar med sig av sin kunskap. Människor som vill veta vem jag är. Människor som drivs av en sak, oavsett om det är

Som en rökdetektor

I nya möten gör vi ju omedelbart en analys av människan framför oss. Vän eller fiende? Hot eller inte? Är personen med mig i det här projektet eller mot mig? Sedan får vi förhoppningsvis anledning att bekräfta eller omvärdera vår analys genom samtal eller annan typ av interaktion. Att snabbt kunna värdera nya personer  och situationer är dock inprogrammerat i vår DNA. Där har vi inte alls förändrat vår genetiska upplaga sedan grott-stadiet, vilket förmodligen delvis är en av anledningarna till att det kostar mer energi att möta nya personer än det tar att möta en person vi redan känner. Har du läst boken ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman så vet du dock om att vi människor inte alltid tänker logiskt med vår reptilhjärna och att de saker som triggar våra alarmsystem inte alls behöver vara baserat på logik. Det kan vara saker som att någon har samma halsduk som din elaka chef, vilket skapar en omedelbar avsky inom dig. Eller en parfym som kastar dig tillbaka till ett obehagligt minne från barndomen. Buskiga ögonbryn som gör att en person ser grym ut snarare än generös och mild. I boken ”Konsten att göra intryck” skriver Angela Ahola om ”Rökdetektorprincipen”. Den innebär att precis som en rökdetektor är våra hjärnor inställda efter devisen: finns det rök finns det eld. I realiteten innebär det att om något av våra förinställda larmsystem går av så kommer hjärnan att varna oss om fara. Precis som rökdetektorn är det inte meningen att den ska värdera om ”röken” är ett utblåst ljus eller en övertänd gardin, den triggas av all typ av rök. Sedan är det upp till oss att vara uppmärksamma om det är något egentligt hot inblandat.

Kalibrera din rökdetektor

Det går att vänja sig av med några ologiska alarmsystem i kroppen. Att skruva ner känsligheten på vår rökdetektor. Ett exempel är just dofter. Säg att du förknippar en viss parfym med en obehaglig person. Det räcker ju egentligen med att lära känna en bra och trevlig person som använder samma parfym för att radera det gamla minnet eller kanske rentav skapa en positiv känsla när du känner lukten av den nästa gång. Min åsikt är att i västvärlden så är det för det mesta bara en fördel att ha en positiv första människosyn och om motsatsen sedan skulle bevisas så leder det ytterst sällan till ond bråd död.

Åt andra hållet går det ju förstås också att skapa en optimal miljö för att inte trigga igång något alarmsystem nästa gång du träffar en ny person. Mer om det i senare inlägg.

 

Posted in Beteendevetenskap, Inspiration, Nätverkande, Psykologi and tagged , , , , .