Stil -ytligt men nödvändigt?

Jag skrev ett tweet under 2016 som fick en långt mycket större spridning än jag någonsin kunnat ana. I slutet av året gav en av mina mest aktiva följare den ytterligare skjuts genom att nämna den igen. De flesta var positiva och tyckte den var kul (vilket var syftet), ett par stycken tyckte att intelligenta kvinnor inte behöver använda sexuella referenser för att få fler följare och hela harangen som kommer efter. Jag önskar verkligen att de kände mig privat.

Så här såg tweeten ut:

(följer du inte @_swenix på twitter borde du förresten göra det)

Sanningen är att tweeten ovan faktiskt hänt och just hur jag blir bemött har gjort att jag börjat experimentera ganska kraftigt med min garderob. Idag kan en outfit nästan vara ett socialt experiment.  Jag vet inte om det är en sak med kläderna jag har eller det jag känner och utstrålar när jag har dem på mig, men jag lovar att många människor underskattar vilka signaler deras kläder skickar.

Mjukisbyxorna -garanterat osedd eller föraktad

Som många andra småbarnsföräldrar åker jag och handlar i mina mjukisbyxor titt som tätt. De är för stora, med bred linning och muddar längst ner som får mina lår att se gigantiska ut. Med en t-shirt till är det verkligen en osmickrande outfit.  Mjukisbyxorna gör mig osynlig i matbutiker, men i ett centrum får jag ibland blickar som de ovan. Ibland är det skönt att inte synas.

Pennkjolen -männens favorit

Jag har bl.a. en pennkjol från MaxMara som jag ibland har tillsammans med en skjorta eller blus på jobbet. Ibland har jag den kvällstid och matchar med en tunnare skjorta eller en t-shirt. Den är inte utmanade på något sätt, slutar precis under knäet, med hög linning. Ändå verkar den väcka någonting hos många män som gör att de flesta tar mig på större allvar men samtidigt får några få att tänka på helt andra saker. Kvinnor kan ge mig komplimanger för den, men känslan jag har är att de ibland drar sig undan. Jag har ofta den här outfiten när jag ska gå in i förhandlingar. Jag vill dock vara helt tydlig med att det är mina förhandlingstekniker som är avgörande för en bra affär så att vi inte ger de 2 personerna som kallar sig feminister på Twitter ytterligare luft. Jag får otroligt bra service i butiker när jag har de här kläderna på mig men de skapar också en distans, en formalitet i butik.

Skjorta och jeans -svårslagen kombination

I affärssammanhang har jag dock ofta jeans och skjorta på mig. Jag tycker om annorlunda snitt på skjortor, som min italienska, insvängda modell med hög krage som sticker ut utan att ta över eller bli prålig. Jag jobbar i ett företag där vi inte har någon formell dresscode och då är det ganska avväpnande med jeans oavsett om jag hänger med vår VD eller har ett kundmöte. Ibland har jag kavaj till, särskilt om jag möter externa partners.

Exemplen ovan var just det: exempel. En del skulle nog kalla mig ytlig som ens tar upp dem, men samtidigt möter jag människor som inte riktigt funderar på hur de blir uppfattade av andra. På arbetsintervjuer, på affärsmöten. Även om vi inte vill det så finns det en mer eller mindre allmän bild av hur en framgångsrik människa ser ut. Det verkar inte spela någon roll att Marc Zuckerberg myser omkring i en t-shirt eller att de traders jag umgås med -som ofta vänder några miljoner per dag, hellre går omkring i flip-flops än kostym på stan.

För mig är det viktigt att anpassa kläder efter miljö på samma sätt som jag anpassar beteende efter person. Det senare kan du läsa om här. För mig är det inte mer ytligt än så och bara en väg för att människor lättare ska se det som finns innan för pannbenet. En liten katalysator för min personlighet och det jag vill förmedla kan man säga.

Posted in Vardag and tagged , , , , , , , .