Storheten i det lilla

Jag ligger i sängen och skriver. Min man sover bredvid mig. Förmodligen var han uppe sent igår och tittade på film. Just nu är han inne på att fördriva timme efter timme framför Youtube, någon kille som säljer korv i Stockholm. Om tio minuter ringer hans klocka. Då gör han alltid  samma rörelse för att snooza och vänder sida. Ytterligare 10 minuter senare är det samma sak igen. Det är fascinerande. Själv har jag varit vaken i över en timme, jag säger det inte för att vara präktig, jag har gjort samma sak i många år. Nu för tiden är det dock lika naturligt att kliva upp en timme tidigare som det är för honom att stänga av sin väckarklocka. Vanor.

Under den här timmen hinner jag:

  • Skriva ner saker jag är nöjd med i livet just nu (tacksamhetsdagbok känns som ett löjligt ord). I morse skrev jag att jag är tacksam över att min dotter kröp upp till mig när jag satt och jobbade igår kväll. Jag släppte det jag höll på med och hon berättade om sin dag. Efter ett tag ålade hon sig ner, stunden var förbi och jag kunde fortsätta jobba. Tänk om jag missat den. Jag vill vara lycklig över de sakerna, men det är lätt att glömma bort dem i allt vardags-kaos som råder. 
  • Läsa minst 10 sidor ur en icke-skönlitterär bok (är det en bra bok tar det tid att anteckna allt jag läser). Jag läser oftast om ledarskap, ekonomi, hälsa eller någon som inbegriper alla de kategorierna. Just nu ”The art of success” av James Melouney
  • Träna. På kvällen tränar jag också, men nu på morgonen gör jag något litet för att få upp pulsen. Mina favoriter just nu är ”Russian kettlebellswings” som jag läst om i boken 4-timmars kroppen, eller trx-bandet som jag oftast har med mig när jag reser med jobbet.

Mina dagar börjar, precis som min mans, oftast exakt likadant. Ändå tror jag att de här små vanorna jag skapat kommer att leda till ett långvarigt resultat. Jag kommer kunna göra bättre investeringar, vara en bättre ledare, ha en bättre hälsa och förhoppningsvis träna på att se glädje i det lilla. Kanske inte imorgon. Men om tio år. På den tiden kommer min man hunnit snooza 2350 gånger.

Små vanor. Stora resultat. Lika enkla att göra som att inte göra.

Posted in Framgång, Inspiration, Personlig utveckling, Vardag.