Tungt att bära titeln expert

Jag har gått hos psykolog en gång i livet. Det gick sådär.  Tyvärr slutade det med att jag visste mer om hans hjärnspöken än vad han visste om mina.  Inte för att det är någon tävling, men jag misstänker att det inte är så det brukar gå till. Det borde finnas någon typ av manual för det där så att man inte går utanför boxen och börjar ställa frågor tillbaka. Det ska man tydligen inte. 

Jag minns särskilt när jag bestämde mig för att aldrig gå dit igen. Vi pratade om glädjen med mitt arbete som chef, hur den största triumfen är att utveckla människor så att de får ett bättre liv än de hade innan. Jag såg att han inte förstod vad jag menade. ”Jag kan tänka mig att det är som när du har en klient som mår mycket bättre och gör en stor och bra förändring till det bättre i sitt liv tack vare era samtal” försökte jag trevande. Han tittade fortfarande tomt på mig så jag blev irriterad och vräkte snabbt ur mig: ”…fast det kanske inte har hänt?” ”Dessvärre inte” svarade han med blicken sänkt. Ouch.

Så mycket att leva upp till

Den gången tänkte jag att det är farligt att ha titeln expert, för det finns så mycket att leva upp till. Att vara psykolog och själv vara lite psykiskt instabil. Att vara relationsexpert med en partner som vill separera. Ekonomiexpert som presterar sämre än snittet. Att vara barnpsykolog med egna barn som hamnar utanför i samhället. Sexolog utan passion i livet. Stressexpert med för mycket att göra. Klart att jag förstår att man inte alltid lever som man lär, men är det inte så att ordet ”expert” ändå borgar för någon typ av framgång i ämnet?

Expert på att vara vanlig

När jag började prata ekonomi minns jag att jag blev irriterad över alla experter inom området. Så jag började skämtsamt kalla mig själv ”Expert på att vara vanlig” i ett syfte att driva med den (i mitt tycke) tråkiga och titulerande bankvärlden. Tyvärr fastnade epitetet bättre än jag någonsin kunnat ana och ett tag började alla artiklar med hur vanlig jag var, något mina vänner inte alls kände igen. För dem var jag obehagligt ovanlig och framåtsträvande trots att jag hade både villa, man, barn, Volvo och för hög hålfot.

Vem vet: kanske blir jag, likt min psykolog, snart utbytt mot någon som är expert på att vara vanlig på riktigt. Så kan jag i lugn och ro återgå till att inte vara expert på något men ganska bra på mycket. Framförallt kan jag ägna mig åt det som jag är passionerad över i livet, sedan får vi se om det leder till framgång eller ej.

 

Posted in Arbete, Beteendevetenskap, Ekonomi, Framgång and tagged , .