Zlatan som förskollärare?

Jag hör min man skratta högt nerifrån köket. Vad han än gör så låter det som om jag måste vara med. Väl nere på undervåningen ser jag hur han sitter och tittar på Zlatans första match i Manchester United -och uppenbarligen ett vansinnigt estetiskt over-head-kick-mål som till och med skulle ge Karl Lagerfeldt inspiration att göra en böljande klädkreation. Allt detta redan efter tre minuters speltid. ”Men du håller ju inte ens på United?” säger jag fånigt.

photo-1420316078344-6149cb82b2c7

Det spelar tydligen ingen roll. För när man har en nationalhjälte på tv-skärmen så är det där med lagtillhörighet inte lika viktigt längre. Kanske är det därför vi Svenskar älskar melodifestivalen så mycket -även om vår låt inte vinner kan man lita på att en svensk varit med och petat i minst åtta andra bidrag på scen.

Det är ingen tvekan om att han har talang, vår nationalhjälte Zlatan. Men jag tänker att det är så lätt att tillskriva människor talang och avfärda sig själv som någon som aldrig kan göra stordåd. Klart att det är lättare om man har förmågan (det gäller bara att hitta den), men tänk om Zlatan var som många av oss andra: lite för lat för att hänga med på försäsongsträningen. Lite oengagerad på planen på grund av en fylla dagen innan. Lite för odisciplinerad för att träna ”för att han inte fick någon uppföljning”. Eller lite för rädd för att satsa ordentligt. Kanske börjat arbeta som snickare lite på sidan om för att ha en utväg om det andra inte höll. Lite för ”säker” för att satsa på ett yrke som inte ger en stadig inkomst direkt. Tänk om Zlatan börjat arbeta på en förskola som vikarie direkt efter gymnasiet, fått fast anställning och någonstans tvingats välja mellan fotbollen och en betald utbildning, med stadig lön på kontot varje månad den 25:e . Dessutom 25 dagars semester varje år (27 efter förhandling). Om han, likt många andra, tvingats tveka mellan att med säkerhet kunnat bjuda sina barn på en semesterresa till Rhodos varje sommar eller osäkerheten i att inte ha en karriär alls på grund av ett skadat knä. Om han tvingats välja mellan sina kollegor på jobbet som han ju faktiskt har riktigt kul med eller osäkerheten i ett nytt land utan en enda vän. Jag tror jag vet vad han hade valt. För Zlatan är mer än bara talang.

Missförstå mig inte. Jag säger inte att det är mindre värt att arbeta på en förskola -om det är det du vill. Men människor som väljer yrke för att det är lätt, bekvämt eller för att ”det bara blev så” och inte trivs, då är det faktiskt värre. Zlatan hade säkert varit en fantastisk förskollärare. Men då hade han kanske varit förebild för 20 barn istället för ett helt land. Och det där snygga over-head-kick-målet hade bara setts av mattanten genom en immig glasruta istället för miljontals av fans världen över.

Har du inte hittat din talang? Tråkigt. Men något som är långt mycket värre är att sakna kämparglöd, driv, drömmar, en förmåga att ständigt prova nya vägar när andra misslyckas  och framförallt en förmåga att aldrig ge upp.

 

Posted in Vardag.